Investeringssparkontot, eller ISK som det populärt kallas, har på kort tid blivit en av svenskarnas mest älskade sparformer. Infört av Alliansregeringen 2012 för att förenkla sparande i aktier och fonder utan krånglig deklaration av vinster och förluster, har det vuxit till en folkrörelse. Miljontals svenskar använder ISK för att bygga buffert, spara till kontantinsats, pension eller helt enkelt för att låta pengarna växa över tid. Skatten är schablonbaserad och förutsägbar, baserad på kontoinnehavets värde snarare än faktisk avkastning. Det gör sparandet enkelt och attraktivt även för den som inte är finansnörd.
Men ISK är inte bara en teknisk detalj i privatekonomin. Den har blivit en politisk stridsfråga som avslöjar djupa skillnader i synen på sparande, frihet och ekonomisk jämlikhet. Vissa partier ser ISK som ett verktyg för vanliga människor att ta kontroll över sin ekonomi och skapa trygghet. Andra betraktar stora ISK-innehav som ett tecken på ojämlikhet som måste beskattas hårdare för att finansiera välfärd. Inför valet 2026 mullrar det återigen kring förändringar, trots att den skattefria grundnivån nyligen höjts till 300 000 kronor – ett steg som gynnar småsparare.
I denna artikel går vi igenom vad riksdagspartierna tycker och vill göra med ISK-kontona. Vi baserar oss på deras officiella ståndpunkter, budgetmotioner, skuggbudgetar och uttalanden. Skillnaderna är tydliga: höger- och mittenpartier vill generellt uppmuntra och underlätta sparandet, medan vänstersidan ofta föreslår begränsningar eller progressiv höjning för att minska klyftor.
Socialdemokraterna – jämlikhet före enkelhet
Socialdemokraterna har en ambivalent relation till ISK. Partiet erkänner att det är en populär och enkel sparform för vanligt folk. Men de vill se över villkoren för att motverka ekonomisk ojämlikhet. Under 2021 diskuterades ett ISK-tak eller kraftigt begränsad fördelaktig beskattning för stora summor inom partiet. Detta kom från rapporten ”Fördelningspolitik för jämlikhet och rättvisa”, ledd av dåvarande finansminister Magdalena Andersson.
Förslaget om tak väckte starka reaktioner. En namninsamling ”Rör inte vårt sparande” samlade över 40 000 underskrifter på kort tid. Kritiker påpekade att ISK numera är ett bred folkfenomen – många sparar till handpenning, buffert eller pension, inte för att bli rika. Partistyrelsen backade och lade ned takförslaget, men idén om differentierad beskattning lever kvar.
I senare förslag, som i skuggbudgetar och rapporter, vill S införa en tredje beskattningsnivå för kapital över cirka 3 miljoner kronor. På summor över denna gräns höjs påslaget på statslåneräntan från +1 till +2 procentenheter. Med dagens ränteläge skulle det innebära en schablonintäkt på runt 4,55 procent och en effektiv skatt på cirka 1,365 procent – ungefär 0,3 procentenheter högre än normalt. Detta drabbar inte de flesta, men signalerar en vilja att låta ”de rikaste” bidra mer.
S ställer sig bakom den utökade skattefria nivån på 300 000 kronor men vill samtidigt höja skatten på stora innehav. Partiet betonar att ISK ska vara enkelt för småsparare, men att systemet inte får skapa orimliga skatterabatter för stora kapital. Kritiker, som privatekonomer, varnar för att återkommande förändringar skapar osäkerhet som kan dämpa sparviljan långsiktigt. Magdalena Andersson har i intervjuer kopplat detta till bredare skattehöjningar för höginkomsttagare.
Sammanfattningsvis: S vill skydda småsparandet men är beredda att strama åt för stora innehav för att finansiera välfärd och minska ojämlikhet.
Vänsterpartiet – tak och progressivitet
Vänsterpartiet går längst i kritiken mot ISK som det ser ut idag. De ser sparformen som något som främst gynnar de redan kapitalstarka och vill därför införa ett tak. I olika förslag har de talat om 1 miljon eller 2 miljoner kronor. Under taket beskattas som vanligt, men över taket ska sparandet beskattas som vanlig kapitalinkomst med 30 procent på faktisk avkastning.
Dessutom vill V sänka den skattefria grundnivån från 300 000 till bara 50 000 kronor. Detta skulle påverka fler sparare än ett högt tak. Partiet räknar med att ett tak på 2 miljoner bara berör cirka 3,7 procent av ISK-spararna, men genererar miljarder i ökade skatteintäkter som kan användas till välfärd. De betonar att vanliga småsparare inte ska drabbas – målet är att träffa de stora kapitalen.
V:s linje är konsekvent progressiv. De vill ha en mer enhetlig kapitalbeskattning där förmögenhet och avkastning bidrar mer till samhället. Kritiker menar att ett tak och sänkt grundnivå riskerar att förändra ISK från en enkel folkrörelse till ett system som kräver avancerad skatteplanering, vilket skulle slå mot incitamenten att spara.
Miljöpartiet – progressiv men inte specifik
Miljöpartiet delar vänsterns ambition om progressiv kapitalbeskattning för att minska ojämlikhet. De har varit relativt neutrala i ISK-frågan specifikt, men i skuggbudgetar har de föreslagit att sänka den skattefria nivån till 50 000 kronor. Partiet vill ha en trappa där de med över en miljon kronor betalar mer, utan att nödvändigtvis införa hårda tak.
I uttalanden betonar MP att småsparare inte ska drabbas, utan att fokus ligger på höga kapitalinkomster. De ser ISK i ett bredare perspektiv tillsammans med andra skatter och vill reformera hela systemet. Vissa bedömare tror på en vänstersväng om de får inflytande. Sammantaget är MP inte den mest aggressiva aktören, men deras stöd för sänkt grundnivå och progressivitet pekar mot stramare villkor för många.
Centerpartiet – uppmuntra sparande för frihet
Centerpartiet står på den andra sidan. De vill sänka skatten på ISK och har tidigare krävt skattebefrielse för de första 150 000–300 000 kronorna som en del av förhandlingar. Partiledare Annie Lööf har lyft att månadssparande är positivt för Sverige och måste uppmuntras. Sparade pengar ger individuell frihet – att styra sitt liv, ta risker och inte vara beroende av staten.
C ser ISK som en reform som gynnar hela samhället genom ökat privat engagemang i ekonomin. De motsätter sig tak och kraftiga höjningar.
Liberalerna – skattemässig frihet och stabilitet
Liberalerna har liknande syn som Centerpartiet. De vill ha en beskattningsfri del upp till 100 000 kronor, eller enligt senare förslag ännu högre, som en halv miljon. Argumenten handlar om att det ska löna sig att spara, att individen ska ha buffert och kontroll över sitt liv. Dessutom bidrar hushåll med besparingar till en stabilare samhällsekonomi.
L betonar förutsägbarhet. Återkommande skattehöjningar gör människor osäkra och minskar sparandet.
Moderaterna – Alliansens arv och entreprenörskap
Moderaterna ser ökningen i sparande som en effekt av sin tidigare politik. De vill sänka ISK-skatten, bland annat genom att rulla tillbaka tidigare höjningar av påslaget på statslåneräntan till 0,75 procentenheter. Argumenten är både individuella (frihet, buffert, bostad) och samhälleliga: många nya företag startas med privata besparingar, och ett aktivt sparande ger riskvilligt kapital till börsen och ekonomin.
M värnar ISK som en bred folkrörelse och varnar för att höjningar hotar den svenska spar- och ägandekulturen, som skiljer Sverige positivt från många andra europeiska länder.
Sverigedemokraterna – stabilitet och folksparande
SD:s ekonomisk-politiske talesperson Oscar Sjöstedt har kritiserat takförslag som en skatt på folks pensionssparande. Partiet vill gynna sparande med stabil och lägre skatt – sänka påslaget till 0,75 procentenheter. De lyfter att ISK blivit en verklig folksparform som ökat människors engagemang i privatekonomi och ger frihet.
Kristdemokraterna – uppmuntra småsparare
KD ser ISK som en folkkär, enkel sparform som gjort det lätt för vanligt folk att delta i aktiemarknadens utveckling. De vill uppmuntra detta utan höjda skatter eller tak. Partiet är öppet för justeringar nedåt av skattesatserna.
Den stora skiljelinjen och konsekvenserna
Den djupaste skiljelinjen går mellan dem som ser ISK som något ”de rika” gör, som ska beskattas för jämlikhet, och dem som ser det som vanliga människors sätt att skapa trygghet och frihet. Vänsterpartierna (S, V, MP) fokuserar på fördelning och vill ofta ha progressiva inslag eller tak. Höger- och mittenpartier (M, SD, KD, L, C) betonar incitament, förutsägbarhet och samhällsnytta av privat sparande.
Ekonomer som Stefan Westerberg varnar för att förändringar kan vara ”olyckliga”. ISK har bidragit till hög aktiespararkultur i Sverige, bättre likviditet på börsen och fler noteringar. Återkommande politiska ingrepp skapar osäkerhet som kan få sparare att dra sig tillbaka. Många har inte stora förmögenheter – 300 000 kronor kan vara år av sparande för en vanlig familj.
Ett tak eller sänkt grundnivå riskerar att slå mot pensioner, barnsparande och buffertar. Å andra sidan menar vänstern att mycket stora kapital kan bära en tyngre börda utan att samhället förlorar på det.
