Leif Östling, tidigare vd för Scania och grundare av Kommissionen för skattenytta, har länge varit en röst för effektivisering inom den offentliga sektorn. I en nyligen genomförd intervju lyfter han frågan om hur Sveriges byråkrati ofta står i vägen för nödvändiga reformer och effektiviseringar.
Östling beskriver byråkratin som ”permafrosten i systemet”, en tung och svårforcerad del av den svenska administrationen som ofta hindrar snabba och nödvändiga förändringar. Han pekar på att detta inte bara är ett politiskt problem utan något som kräver en aktiv insats från hela samhället för att komma till rätta med.
Förslag på effektivisering
För att komma till bukt med problemen föreslår Östling flera konkreta åtgärder. Dessa inkluderar skapandet av ett effektiviseringskansli inom Regeringskansliet, ett organ som skulle kunna jämföras med det amerikanska Department of Efficiency (DOGE). Han ser också en betydande besparingspotential på mellan 200–300 miljarder kronor per år. Dessa medel skulle exempelvis kunna användas för att finansiera en utbyggnad av Sveriges försvar.
Problem inom vården och andra områden
Utöver den generella byråkratin lyfter Östling fram specifika problem inom vården, såsom ineffektiv organisation och inköp, samt fusk inom assistanssystemet. Han påpekar att vårdköerna inte bara kvarstår utan har förvärrats, vilket han anser är ett tydligt tecken på att nuvarande system inte levererar den nytta som skattebetalarna har rätt att förvänta sig.
En fråga som väcker reaktioner
Östling blev rikskänd efter att i 2017 ha ställt frågan ”Vad fan får jag för pengarna?” i en granskning av SVT. Denna fråga fortsätter att väcka reaktioner och speglar en bredare oro över huruvida Sverige verkligen får valuta för sina offentliga utgifter. Många svenskar har uttryckt sitt stöd för Östlings synpunkter, speciellt med tanke på de utmaningar som vårdsektorn står inför.
Ett krav på politisk vilja
För att lyckas med dessa förändringar krävs det, enligt Östling, mycket av politiken. Den måste våga ta steg som kan vara både obekväma och kontroversiella. Trots det byråkratiska motståndet anser han att tiden är mogen för att driva igenom reformer som kan leda till ett mer effektivt och rättvist samhälle.
