För första gången på tre decennier äger utländska centralbanker mer guld än amerikanska statsobligationer, vilket ses som ett betydelsefullt skifte. Makrostrategen Tavi Costa från Crescat Capitals har framhävt denna utveckling och ser likheter med 1970-talet då guld var en viktig strategisk reservtillgång.
Flera ekonomer, inklusive Mohamed El-Erian, påpekar att prisrekord för guld inte bara handlar om efterfrågan utan också om förändrade riskhanteringsstrategier bland centralbanker. Robert Bergqvist från SEB menar att Rysslands invasion av Ukraina har varit en katalysator, vilket har fått länder att omvärdera sina valutareserver.
Kina, tillsammans med Indien, Turkiet och andra tillväxtländer, har varit drivande i ökningen av guldköp. Trots att guld endast utgör cirka 7% av Kinas reserver jämfört med 75–78% i USA, Tyskland och Frankrike, förväntas andelen öka.
World Gold Councils undersökningar visar att 91% av centralbankerna tror att guldandelen i deras reserver kommer att öka inom de närmaste tolv månaderna. Goldman Sachs förutspår även att guldpriset kan nå 5 000 dollar per uns om den amerikanska centralbankens oberoende hotas. Centralbanker står för en betydande del av efterfrågan, vilket kan påverka marknaden på lång sikt.
Trots den globala trenden har Riksbanken inte förändrat sitt guldinnehav sedan 2009 och har istället ökat sin exponering mot amerikanska statsobligationer. Robert Bergqvist anser att det inte är lätt att minska exponeringen mot USA på grund av den amerikanska obligationsmarknadens likviditet.
Källa: Placera
